Så är det dags för E den fabolöst fantastiska filmtittaren att göra sin debut i mothra conspiracy världen. En värld som det kommer berättas historier om. Myter och legender. En kvintett som kommer skapa historia. Vänta ni bara, allt kommer hända i sinom tid.


Jag såg på Eastern Promises (2007) för några dagar sedan. En film om den ryska maffian i London av David Cronenberg med Viggo Mortensen, Naomi Watts och Vincent Cassel. Redan i filmens första scen får vi se ett otroligt autentiskt mord som är relativt hårt att se, men en fröjd för alla våld och blodsfantaster. I filmens resterande våldsscener finns en brutal hårdhet som är så skör och vacker att jag kollar med en skräckblandad förtjusning. På ett sätt vill jag bara hålla för ögonen då allt känns så otroligt verkligt och hårt men på ett sätt kan jag inte annat än att älska det. Det är smutsigt, fult och blodigt men samtidigt graciöst, smidigt och cinematiskt. Viggos berömda slagsmålscen i bastun är kronan på verket. En scen som bör studeras och användas som en manual över hur ett filmslagsmål bör fungera.

Men ni ska inte tro att det här är en våldsorgie ala Die Hard med actionscener varannan minut, för det är det inte. Våldsscenerna används sparsamt men nödvändigt.
Jag skulle vilja ge beröm åt förarbetet på den här filmen. Det syns verkligen att man har lagt ner research på hur den ryska maffian opererar. Som en gammal gansterfilmsfantast jag är kan jag inte annat än att njuta och slicka i mig varje scen som handlar om maffian. De är utsökta.

Starkt skådespel, speciellt av Viggo Mortensen som är superb, helt klart hans starkaste rollprestation kanske också Naomi Watts bästa prestation i karriären. Lite för mycket överspel från Cassels sida men det överlever man, han har sina stunder även han.

Det här är en välarbetad och stabil film ända från idé till färdig produkt. Det märks att den verkligen har blivit bearbetad på ett profissionellt vis. David Cronenberg gör i den här filmen vad han inte klarade av att göra i The History Of Violence. I den tycker jag inte Viggo var bra, musiken var avskyvärd och han hade castat frun helt fel. Här har han däremot gjort allt rätt. Hittat rätt skådespelare, rätt fotograf och rätt manus. Ett gangstermanus som till och med får in homoerotik i handlingen. Det är sällan man ser det. Hursomhelst är det här en bra film. Gillar man maffia är den ett måste, men man bör se den även om man ogillar maffia. Ett tungt välgjort drama.


E den fabolöse filmtittaren