Torr öken så långt ögat når. Samma färg, samma luft, samma känsla. Den lugna tillvaron bryts på det våldsammaste sättet. Enkelheten gör det så rått. Realism när den är som värst och som bäst. Jag kan inte annat än fascineras av det här, det känns som jag var den sista människan i världen som inte hade sett den här. Förklaring? Jag vet inte, men Coen bröderna och jag har aldrig riktigt klickat. Deras filmer är bra och jag tänker aldrig säga emot det. Men något har varit ivägen, något med karaktärerna och känslan i deras filmer skulle jag kunna tro. Borde nog analysera det här djupare, men tiden är emot mig. Jag har aldrig accepteras deras storhet. Men efter det här..oj dom kan sin sak. Många års erfarenhet lyser igenom och dom vet hur dom leker med mina knappar. Hur dom gör fel och bryter med det som man förväntar sig när man har USA´s filmmall inpräntat i huvudet. Det blir så ruskigt bra.

Det här är en film du inte bör missa, men det visste du nog redan.

Robin Drygfan