Det är kusligt när man kommer på ett ögonblick som definerar en. Det är kusligt och sjukligt intressant. Jag kom på ett sådant ögonblick för mig. Ett ögonblick som skapade min motivation och beundran för det jag nu försöker satsa en karriär på. Men jag gillar inte att säga karriär, jag skiter i om jag får en framstående karriär med bra inkomst, för mig är det konst. Konst jag vill viga mitt liv åt. Konsten är skådespeleri.

Ända sedan jag var liten har jag haft vilda drömmar om att bli skådespelare. Fast då var det mest för att få vara med i coola actionfilmer från Hollywood och bli känd. Men den längtan över att bli känd ändrades och blev till en genuin vilja att utforska andra människor. Ta reda på hur människor fungerar. Vad som driver de människorna. Den viljan började ta form på riktigt när jag vid tolv års ålder såg på American History X. För er som inte sett filmen är jag ledsen över att behöva spoila lite för er nu, men i den filmen finns det en scen, fast mest är det ett ögonblick som jag fastnade för, där Edward Nortons karaktär precis dödat två mörkhyade personer. Ögonblicket efter dådet då han vänder sig om. Kolla på det. Kolla på ögonen. Kolla vad hela han utstrålar. Hat. Ren hat som inte går att förneka eller gömma undan. Det är så rent att det blir vackert.
Det var där och då jag fastnade på riktigt för skådespeleri.

Det var ett av mitt livs bästa ögonblick.

E den fabolöse filmtittaren